Vad tar det åt folk?
Tål de verkligen hur mycket som helst? I tidningen Vi undrar jag i det aktuella numret varför man blitt sväljer den egendomliga förklaringen "Snö" när det gäller byggnader med instörtade tak - svinstall, tennishallar och ridhus.
Särskilt det senare borde väl föranleda någon att leverera stämning och dra en byggare inför domstol. Det skulle i alla fall jag göra om jag hade ett barn som red omkring i ett hus vars tak plötsligt brakar in beroende på att det snöat ett par dagar.
Någon har byggt ett undermåligt hus och någon har därmed riskerat livet på såväl ungdomar som hästar. Och ridledare.
Men den tanken har tydligen inte föresvävat någon. Ojoj, då, var det så mycket snö på taket... ja då får väl lilla Nisse rida någon annanstans...
Och TV (Rapport?) hade grävt upp en herre från Tekniska Högskolan för att fråga denne expert varför alla hus faller i bitar plötsligt.
Han trodde det var bristande kontroll.
Varför kom han inte på den rimliga slutsatsen att byggarna fuskat? Kontrollanter bygger väl inga hus, vare sig bra eller dåliga.
Vad är det som gjort oss så livrädda för att utkräva personligt ansvar av individer eller företag?
Rent mystiskt.
I övrigt vill jag bara uttrycka min beundran för det yrkeskunnande som SMHI tydligen besitter, vilket framgår av Expressens förstasida den 23 februari:
"VÅREN ÄR PÅ VÄG. SMHI: då blir det varmare."
En och annan har ju haft det på känn, men det är skönt att få det fastslaget av auktoriteten i ämnet.
tisdag 23 februari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)