Lägg ner damtoaletterna. Och herrmuggarna också!

Jag har varit i Göteborg på bokmässan och där är det trevligt som vanligt. I Göteborg, alltså. Min favoritplats är hörnet Avenyn/Parkgatan, för när bilarna på Parkgatan korsar Avenyn dundrar de över spårvägsspåren och det uppstår ett sånt härligt tra-be-le-brang. Tra-be-le-bang!
Fin rytm.
Om det är två bilar kan det bli tra-ra-rameli-bang-dang.
Flera bilar än två bjuder på en grymt komplicerad rytm, ett litet avancerat trumsolo på Parkgatan.
Där kan jag stå i timmar.
Nå bokmässan, som sagt. Vad köpt jag då? Ja, på Södra vägen köpte jag en otroligt fin skål med en klang av storklocka. Butiken var fin men bäst var försäljaren.
Jag beklagade mig för honom, det fanns alldeles för många vackra fat.
- Min herre, sa han med en lätt brytning, min herre, jag säger er, att när ni nu fylld av tvekan och vankelmod slutligen har valt ett fat och när ni sedan kommer hem och sätter ner fatet på ert bord så försvinner alla de andra faten och ni kommer att finna att ni har valt precis det rätta.
Han pratade ungefär som Poirot och var lika oemotståndlig som sina fat.
På mässan köpte jag Carl Johan De Geers memoar och en dittills outgiven Krakel Spektakel hos Nisses Böcker och fick den med författaren Lennart Hellsings signatur.
Han fyller nittio nästa år och sitter på mässan och pratar livligt och spirituellt såvida han inte återfinns på rökterrassen.
Jag gjorde en iakttagelse, dessutom. Nämligen att damer missgynnas när de vill gå på toa. Framför damtoan var det lång kö medan det på herrmuggen var gott om lediga bås. De flesta rusar bara in för att slå en drill och behöver inte båsen. De klarar sig med pinkrännan.
Men kvinnor har ingen pinkränna som tar en fem sex besökare åt gången. Alltså får de köa och det i långan tid.
Med andra ord: det är dags att avskaffa damtoaletter. Och herrtolaetter också. Det finns ingen anledning att ha könsuppdelade muggar. Det insåg också en del modiga damer som använde herrtoan i stället. Herrarna hade inget att invända. Till och med vid de sällsynta tillfällen då kö uppstod där så stod de helt frankt i kön inne på herrmuggen.
Bra gjort.
Som sagt, vem behöver herr- och damtoa? Ingen. Alla toaletter borde vara unisexto-or. Där ska finnas bås med dörrar, förstås, handfat och handdukar och längst in bakom en skärm kan man ha en pinkränna eller två. Ingen man skulle genera sig för att drilla medan en kvinna står fem meter därifrån och väntar på bås.
Köerna skulle minska drastiskt och rättvisa vara nådd.
Herr- och damtoalett är en uppdelning som bara missgynnar kvinnor. Avskaffa dem!
Annars var bokmässan sig lik. Jan Guillou i ett hörn, diskuterande hurusom terrorister får våra politiker att undergräva demokratin. Herman Lindqvist i ett annat hörn, pratandes om Madame Pompadour. Och alla deckardrottningar lite här och var.
Luften tog slut som vanligt, fast det måste finnas massor av luft utanför mässlokalen. Kan ingen leda in den? Rör? Fläkt? Många rör?
En sak som gjorde mig en smula uppbragt är priset på seminarierna, 625 kronor för att man ska få lyssna på en indisk kvinna från Calcutta.
Nog så intressant, men 625 kronor! Är det Rolling Stones i varenda samlingslokal?
Och det värsta är att om man erlagt dessa 625 kronor så är man inte ens garanterad en plats.
Det skulle se ut på en konsert! Man betalar 625 kronor, anländer till Konserthuset i kostym, rakvatten och slips och finner det fullt. Jaha, bara att lomma hem. Ursäkt att man störde.
Så fort någon får en publik i sin hand och publiken ifråga inte ha en chans att vända sig till någon annan så blir det knas.
Se på SJ:s ”restaurang”-vagnar! Se på mässan. Var någon annanstans skulle folk köpa en biljett för 625 kronor och ändå inte vara säker på att få komma in?
Gör om systemet.
Och sänk priset.
Det höga priset beror förstås på att mässledningen vet att kanske 65 procent av besökarna betalar inte biljetten ur egen ficka. Utan arbetsgivarens. Alltså kan man sätta vilket pris som helst.
Hemma har jag en bok som har en liten mutter fastklistrad på pärmen. Den muttern betalade amerikanska flygvapnet 6 dollar för. I närmsta järnaffär kan den köpas för tio cent.
Men eftersom flygvapnets inköpare inte betalar med egna pengar utan andra amerikaners så blir priset därefter.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokmässan, damtoa, herrtoa, monopolgeschäft, Jan Guillou

En kurs för nämndemän

Ordföranden i nämndemännens organisation vill ha anslag till en kurs för nämndemän som ska lära dem att umgås med media. Det kommer att kosta, bättre då att ta min kurs, som är helt gratis.

KURS FÖR NÄMNDEMÄN
Konsten att umgås med media:

Första kursbrevet:

Nej jag kan tyvärr inte uttala mig överhuvudtaget, eftersom jag är nämndeman i målet.

Andra brevet:

Tyvärr kan jag inte kommentera fallet eftersom jag är nämndeman i målet.

Tredje brevet:

Du vet mycket väl att en nämndeman inte kan uttala sig om ett pågående mål.

Fjärde brevet:

Jag får hänvisa till mina memoarer som utkommer om fjorton år. Där diskuterar jag ingående det aktuella fallet.

Femte brevet: (mer skämtsamt)

Mål i mun får man först när målet är klart, eller hur?

Sjätte brevet:

Jag uttalar mig inte om något mål, såvida du inte menar Zlatans senaste.

Sjunde brevet:

Såvitt jag förstår är det fullkomligt klart att makarna Rosenberg var skyldiga, även om jag förstås är emot dödsstraff… va? var det inte det målet du menade? Ja men inte kan jag uttala mig om ett pågående mål, har ni journalister ingen utbildning alls?

Dessa sju kursbrev ger en liten fingervisning om huvudtesen i kursen, nämligen att nämdemän inte ska uttala sig överhuvudtaget.
Hur svårt kan det vara att hålla käft? Måste man ha en kurs i konsten att hålla klaffen? OM Säpo ska nyrekrytera folk så föreslår jag att de undersöker huruvida den sökande varit nämndeman.
I så fall – ingen anställning.

Läs även andra bloggares åsikter om nämndemän, Zlatan, tystnadsplikt, mediahantering