Kan ni tänka er Svenska Dagbladets Karin Thunberg rusa in i Belsen 1945 och skrika: Oh, här finns bara offer!
Knappast. De flesta skulle nog hitta en hel hoper uniformsklädda förövare också.
Men i SvD den 20 augusti utropar hon "I gryningen fanns det bara offer kvar" i sin artikel om de mordet i Stureby, där en pojke tog livet av en flicka på uppmaning av sin flickvän, hon åtalad för anstiftan.
Vad är det för vits med en sådan journalistik?
Såvitt jag kan se fanns det denna bleka gryning ett offer och en förövare och kanske en anstiftare.
Av vilken anledning ska alla göras till offer? Eller måste vi hitta på nya ord? Är du ett förövaroffer eller ett offeroffer?
Det är lika dumt som idiotin i kvällstidningarna att kalla mord för "rena avrättningen" och då och då avrättningar för "rena mordet". Ett trassel med ord som ingen har någon glädje av. Alla är vi offer för luddig jounalistik, vad det tycks.
I kommentarerna till detta mord har förekommit en mängd konstigheter, typ "en kärleksrelation som gått över styr" - annat att förglömma. Håller man på sådär bleker man ut allt till en verbal dimma, ogripbar och med noll förklaringsvärde.
Vadå "gått över styr"? Jag slog ihjäl min man ty vår relation hade gått över styr... Fortfarande måste man förklara hur man kunde ta till yxan och släppa alla normala hämningar. Gå över styr räcker inte.
Och av vilken anledning ska vi ha reportar som ska tala om för oss vad vi ska tycka, reportrar som rapporterar från en rättegångs första dag och inte ens fick vara med. Möjligen ska läsarna själva dra slutsatsen att här finns bara offer, det är väl inte reporterns uppgift.
Expresen gör ett stort nummer av att de två åtalade inte tittade på varandra (under de minuter Expressen fick vara med i rättssalen, vill säga.)
Vad betyder det? Ingenting, förstås.
"Före detta paret vägrade titta på varandra i rätten" skriver Expressen. Vägrade? Hade de blivit uppmanade och tackat nej eller vadå? Och hur vet Expressen att de inte tittade på varandra under resten av förhandlingarna?
Hur hade rubriken blivit då?
"Före detta paret tittade på varandra först efter en halvtimmes rättegång".
Sensation!
En annan rubrik från samma nummer av Expressen: "Valdagen kan sluta i blodbad". Vilken otrolig fånighet. Varför inte vänta och se? Eller varför inte testa en mer optimistisk variant: "Valdagen kan bli hur lugn som helst".
Det gäller att pladdra på om saker som man inte vet något om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
har också reagerat på "ren avrättning" själv blir jag hellre avrättad än mördad, det går nog fortare än att bli mördad...
Men är det inte vad journalistik har blivit.
"Vädret kan bli sämre"
"Aktiemarknaden kan gå upp"
"Om X vinner kan Y bli arg. Kanske"
"Experterna ger råd, det här kan kanske hända om det här först händer"
"Journalist X frågar Journalist Y: Vad tycker du om det här? Och vad tror du kan bli resultatet?"
Själv tänker jag angående Sturebymordet att jag skulle vilja veta vad det är i svennarnas kultur som ligger bakom hur kvinnorna kan manipulera männen till mord. Om det här fortsätter, kan det utvecklas till en ny maffia av kvinnor som får män att mörda.... Och vad har den kristna religionen för inverkan på detta? Nu när det finns en trend - med Knutby och sen Stureby........
Du har helt rätt. Är så trött på journalister som ska pådyvla läsarna sina egna åsikter hela tiden. Tillslut orkar man inte ens läsa skiten.
Skicka en kommentar