Forwardtavlorna är många många fler

Nu larmar journalisterna och hånar den engelske målvakten som inte fick grepp på bollen, den rullade in i mål och berövade England segern. Han ska avgå och kastas ut och gud vet vad.
Hur oproffsigt är icke detta!
Om en anfallsspelare står framför öppet mål och dundrar bollen över ribban är det mycket sällan som kommentatornerna pratar om tavlor och tabbar och undrar om han ska bli hängd när han kommer hem.
Om anfallarna hade skött sig under matchen och inte hela tiden slarvat bort fantastiska tillfällen så hade England lett med femton-noll och den där målvaktstabben skulle ingen ens ha lagt märke till.
Samma sak med Nigeria.
Där stod målvakten för en svit räddningar ingen berömde honom för och dessutom var det mål han släppte in faktiskt en forwardtabbe av värsta slag. En av anfallsspelarna stod helt passiv och tittade på när motståndarna laddade upp - i själva verket hade han lätt kunnat avvärja hela anfallet och därmed målet. Men inga tidningar rasar och skriker för det, fast det finns väl så stor anledning.
Målvaktstabbar märks tydligare och noteras därför. Men forward- och försvarstabbarna är femtio gånger fler i varje match men ger inte upphov till några kommentarer från kommentatorerna.
Apropå kommentatorer så måste väl Sverige ha de sämsta i världen. analytikerna i studio tycker jag ofta har bra synpunkter men gubbarna i rutan under match - kan ingen säga åt dem att det luktar illa med en kommentator som håller på ett av lagen? Det är publikens sak, gubbsen vid mikrofonerna ska enbart komma med upplysningar som pubiken behöver känna till.
Men det pladdras....

Bort med cykelbanorna!

Svenska Dagbladet har inlett en snyftkampanj om cyklisterna i Stockholm. Vi fotgängare har rätt svårt att förstå den. Jag tror att man inte någonsin kan göra om staden så att tre kategorier i trafiken får egna revir att vara på. Tvärtom så tror jag att kategorierna ska vara två och inte tre, alltså 1. fotgängare och 2. fordon.
Till fordon räknas spårvagnar, bussar, lastbilar, personbilar och motorcyklar och trampcyklar. Till fotgängarna räknas alla som går eller som sitter i rullstol eller drar sig fram med rullator.
Att som valfläskspolitikerna försöka göra om ett i stort sett medeltida gatunät till tre-kategori-trafik kommer aldrig att lyckas. Redan nu är det problem: busspassagerare får stiga av mitt cykelbanorna för att där bli ihjälkörda av blankbrallor som tror att de cyklar på en övergiven landsväg i strax söder om Kalix. Eller som vid Slussen: fotgängare som väntar på grön gubbe står på en smal remsa med bilar framför sig och susande blankbrallor bakom.
En av pråmkrogarna i närheten har till och med en skylt som varnar sina gäster för... ja inte bilarna utan cyklisterna. Det är nämligen nedförsbacke där och cyklister tycks tro att nedförsbackar är Guds gåva till cyklisterna och der vore otacksamt att inte utnyttja den, dvs åka fort som fan.
I fem år gick jag varje dag med min pojke till och från skolan, inte för att skydda honom från bilar utan från cyklister. Bilarna hade jag nog kunna lära honom att se upp med, men cyklister som kommer överallt ifrån, kör mot rött, dyker upp både bakom och framför och lägger beslag på trottoarer... deras beteende kan man inte kunna lära en sjuåring att förstå och förutse.
Nej bort med alla cykelbanor.
Sänk hastigheten inom tullarna till 30 km i timmen och lär bilister och cyklister att samsas på gatorna så kan fotgängarna få hålla till på trottoarerna där de hör hemma. En trottoar ska vara trygg. Det är den inte i dag.
Ordning i trafiken, tack. Alla som har skyldighet att stanna för rött ljus bör samsas på samma plats, dvs gatorna.

Den nya offentlighetsprincipen

Vad är det som driver folk, huvudsakligen damer, att "gå ut" med sina kärleksaffärer och berätta för hela den tidningsläsande världen att de haft sex med den eller den? Är det någon ny sorts offentlighetsprincip?
Senast i dag står det i kvällstidningarna att en norsk dam vid namn Tora Uppström Berg, 21 år, för en norsk skvallertidning berättat att hon haft ihop det en natt med Jonas Bergström, som är förlovad med prinsessan Madeleine.
Om den nu fortfarande gäller, den där förlovningen.
Vad är det som förmår Tora att "träda fram" med denna högst privata information? Om hon, som hon säger, tycker att prinsessan Madeleine har rätt att få höra sanningen, varför berättar hon då inte det för Madeleine - varför berätta det för hela världen?
Finnns det inga telefoner eller postverk i Norge?
Hoppas Tora på ett eget pratprogram i TV?
Och all de här brudarna som Tiger Woods satte på - varför berättar de om saken och visar upp sex-sms som de fått av golfaren? Av vilken anledning betraktar de inte dessa sms som privata? Vad ska vinnas på att visa upp dem? De kanske har filmat möten också och nu förbereder en offentlig visning av filmerna.
Kan kanske dra in en hacka.
Eller är det nån sorts feminism? Man ligger först ned någon som man inte borde ligga med och sedan berättar man för hela världen för att visa vilken skurk karln är.
Sånt man smög med förr smyger man icke längre med.

Dags för drabbad I och drabbad II och...

Vi måste rangordna drabbandet. Vi måste införa ett Drabbad I och ett Drabbad II och kanske ytterligare något. Det måste antydas en skillnad. Man kan inte ha samma ord för allt.
Tag en man på Haiti. Han är drabbad av jordbävningen. Han blev av med ena benet, sin familj och två kusiner och sitt jobb och sitt hus. Han bor i tält. Han har ingen aning om hur han ska klara sig.
Sen har vi en svensk som drabbats av flygstoppet.
Svensken sitter vid poolside i Larnaca med en gin&tonic i näven och berättar att han inte har en aning om när han kan komma hem.
Två drabbningar som liksom inte har samma klang.
Vi måste införa en rangordning.

Några barnbidrag till Haiti

Jag ser i TV att värdens nationer ska ge hela 40 miljarder kronor till Haiti, som totalförstörts av jordbävningen som dessutom krävde hundratusentals döda.
Det ser generöst ut.
Men faktum är att 40 miljarder kronor är mindre än två års barnbidrag i lilla Sverige. Ser man bidraget så är det kanske inte så mycket.
Vad kostar det att bygga upp ett helt land?

Mälarens hattifnattar ger sig av

Nu har tiden kommit för havets flyttåglar. Utan vingar. Utan fötter. Utan huvud. Ja utan det mesta, bortsett från kall kropp.
Isflaken.
Nu är den tid då isflaken plötsligt ger sig ut på vandring, bort mot havet, bort, bort, från Mälarens trygga vikar, förbi Grand Hotel, KAK och Nationalmuseum för att försvinna åt Nacka och Östersjön.
Man kan stå intill broräcket och se dem vandra iväg. Först samlas alla utanför Stadshuset där de ligger och kluckar, småpratar om hur det ska bli, hur spännande det är, om de ska få en mås som tjuvåker på sig eller... ja, hur det ska bli. Om de ska fastna under Vasabron eller åka raka spåret förbi Milles Solosångaren.
Han heter egentligen Solsångaren eftersom han sjunger mot solen men han står i stort sett alltid ensam, ingen människa trivs där hos honom, fast det borde vara en så fin plats i Stockholm med forsar och fika och broar och fina hus och Slottet och Operan och medeltidsmuseet... men nej. Solsångaren har blivit Solosångaren och ingen tycks kunna göra något åt saken.
Dessutom saknar han ackomanjemang.
Nå. Isen. Flaken bufflar sig fram mot Centralbron och fastnar i pelare och i varandra och ligger still och surar men så plötsligt gungar de till och far iväg, ystert hoppande om de är små, tungt majestätiskt obevekligt om de är stora.
De som har tur får änder och måsar eller till och med kråkor på sig.
- Vi tar det här flaket, vi som ska till Grand Hotel, säger de och slår sig ner.
Lata fåglar av ädlaste bird.
Haha.
Jag kan se Riddarfjärden från mitt sovrumsfönster. På kvällen är Riddarfjärden tom. Intet ett enda flak så långt öga når. Men sen! När man vaknar! Under natten har sjutton tusen flak smugit upp och lagt sig nere vid bygget tätt intill Södermalm. Där stoppas de. Där ligger de i liksom fel hörn.
Sen äter man frukost.
Sen tittar man ut. Och vad får man se? Hela gänget har dragit sig långsamt långsamt uppåt Stadshuset till. Där finns porten till Östersjön. De smyger så fint uppåt norr dessa fiffiga flak och lägger sig tillrätta.Man märker ingen rörelse, men den finns där.
Sådär håller de på under dagen och vid rätt position drar de iväg.
Så är det åter tomt på hela Riddarfjärden på kvällen och när man vaknar: fullt igen. Var kommer de ifrån, hur många flak har Mälaren? Jag känner mig som en amerikansk indian som undrar om strömmen av vita inte ska ta slut någongång.
Hur många är de? Båt efter båt.
Hur många vikar har Mälaren som ligger och tjuvhåller på isflak?
Eller är det nån speciell ordning? Jaha, Storvikens flak, ge er iväg! Seså. Er tur...
Så glider de iväg, de outgrundliga hattifnattarna, som tysta guppar förbi, vinterns eftertrupper. Och jag står på bron och tittar på dem och tycker att jag känner igen en och annan från förra året.
Men jag kan ju ta miste.

SMHI - där har man koll på kvicksilvret

Vad tar det åt folk?
Tål de verkligen hur mycket som helst? I tidningen Vi undrar jag i det aktuella numret varför man blitt sväljer den egendomliga förklaringen "Snö" när det gäller byggnader med instörtade tak - svinstall, tennishallar och ridhus.
Särskilt det senare borde väl föranleda någon att leverera stämning och dra en byggare inför domstol. Det skulle i alla fall jag göra om jag hade ett barn som red omkring i ett hus vars tak plötsligt brakar in beroende på att det snöat ett par dagar.
Någon har byggt ett undermåligt hus och någon har därmed riskerat livet på såväl ungdomar som hästar. Och ridledare.
Men den tanken har tydligen inte föresvävat någon. Ojoj, då, var det så mycket snö på taket... ja då får väl lilla Nisse rida någon annanstans...
Och TV (Rapport?) hade grävt upp en herre från Tekniska Högskolan för att fråga denne expert varför alla hus faller i bitar plötsligt.
Han trodde det var bristande kontroll.
Varför kom han inte på den rimliga slutsatsen att byggarna fuskat? Kontrollanter bygger väl inga hus, vare sig bra eller dåliga.
Vad är det som gjort oss så livrädda för att utkräva personligt ansvar av individer eller företag?
Rent mystiskt.
I övrigt vill jag bara uttrycka min beundran för det yrkeskunnande som SMHI tydligen besitter, vilket framgår av Expressens förstasida den 23 februari:

"VÅREN ÄR PÅ VÄG. SMHI: då blir det varmare."

En och annan har ju haft det på känn, men det är skönt att få det fastslaget av auktoriteten i ämnet.

Skylt före datorernas tid

Häromdagen var jag på besök i ett hus på Sveavägen. Intill hissen fanns en knapp på vilken det stod HIT. Ovanför den fanns texten "Hissen kallas med denna knapp". När jag sedan steg ur hissen på fjärde våningen hittade jag en annan knapp, märkt NED.
Under den fanns en förklarande rad: "Hissen nedsändes med denna knapp".
Jag brast nästan i gråt.
Efter att långsamt ha vant mig vid dataprogammerarnas fenomenala förmåga att inte begripa hur vanligt folk tänker, datasnubbar som tvingar en att stänga av datorn genom att trycka på en knapp där det står START var dessa hisstexter en lisa, en tröst i en förvirrad värld, tydliga, övertydliga, klara, logiska, enkla, rakt fram... ack ja.