Finns det pengar till torsken också?

Det man kräver av en vetenskap är förstås att den kan förutsäga saker. I kemin säger man att om man blandar X och Y och värmer upp det så blir det Z. Meteorlogerna säger att bildas ett lågtryck så och vindar si då blir det regn. Och så vidare.
Men nationalekonomin?
Det förefaller ju vara en disciplin som inskränker sig till att efter inträffade katastrofer komma med väldigt bra förklaringar. Då tycker vän av ordning att vetenskapen ifråga borde kunna leverera en varning innan det hänt något. Har vi hört dylik varning?
Nej, säger allmänheten.
Jo, säger folk som läser The Economist.
Där har man varnat i åratal för den amerikanska bostadsbubblans explosion.
Men vilka läser The Economist? Tydligen ingen som är politiskt ansvarig.
Man säger att det är fåfängt att söka syndabockar för den finansiella krisen. Det kanske det är, men med tanke på hur tvärsäkert somliga ekonomer uttalar sig om orsakerna, är det lätt att anse att de borde ha varit lika tvärsäkra innan krisen kom och att därför någon, Clinton/Bush exempelvis, inte har lyssnat.
Satt Clinton/Bush och ville skaffa sig politiska pluspoäng genom att se till att varenda amerikan skulle kunna äga ett rejält hus? Och diskuterade de denna idé med sina ekonomiska rådgivare? Sa dessa ekonomiska rådgivare då ja men va fint, det ska vi absolut göra? Eller sa de att nähej, rena vanvettet, efter fyra fem år blir det finanskollaps?
Om de redan då var lika tvärsäkra som de är nu, efteråt?
Och i så fall, om Clinton/Bush ignorerade dessa varningar – då är det väl mänskligt att döma deras fel att halva jorden skakar? Deras kortsiktiga politiska poängplockande har orsakat hela finansraset, förlorade förmögenheter, tappade jobb, försvunna hus och hem.
Och när Clinton/Bush påbud nådde bankerna – gick då bankerna i samlad tropp upp till Vita huset och sa att det här kan vi bara inte gå med på, det är ekonomiskt vanvett?
Nej. Tydligen inte. De slog in alltihop i prydliga paket som de sålde till kommuner och investerare och andra banker. Alltså ligger en stor del av ansvaret på bankerna.
Någonstans finns det ett ansvar att utkräva, om ekonomerna och rådgivarna var lika säkra före krisen som efter.
Men ansvar är ingen populär gren i dagens värld.
Tag de olika pensionsfonderna. Där sitter folk och bestämmer men något ansvar vill de inte ta. Därför ha de och politikerna hittat på att de blivande pensionärerna själva ska ”aktivt välja” diverse fonder och andra möjligheter. ”Det är väldigt viktigt att ni gör ett aktivt val”, säger höjdarna till småfolket som inte ägnat en minut åt att grubbla över fonder, annat än möjligen såna som ska ingå i en sås.
Ja och så gör småfolket ett aktivt val och förlorar en massa pension och så kommer samma höjdare som nyligen uppmanade dem att placera om pengarna och säger: skyll dig själv, ditt fån, vad hade du i ryssfonderna att göra?
Detta är det mest upprörande bedrägeri som pågår just nu.
Själv kommer jag aldrig i livet att göra något ”aktivt val”, det är under min värdighet att schackra med mina egna pensionspengar. Hellre svälter jag ihjäl än jag flyttar stålar utan att ha den minsta ekonomiska kunskap.
Av vilken anledning skulle jag plötsligt vara bättre på placering än folk som inte gjort annat i hela sitt liv? Tror man att en halvtimmes ”information” från ”min personliga bankman” skulle göra mig till fullfjädrar placerare?
Det är ju absurt.
Och varför ska allmänhetens plötsliga expertis bara gälla ekonomi? Gör ditt eget körkort, dra el-ledningar själv, spola rörmokaren, hej och hå.
En annan tanke:
Säg att Östersjöländerna av outgrundlig orsak lyssnade till fiskeexperterna och att de säger att endast tre års totalstopp kan rädda torsken. Men med ett sådant stopp kan torsken hämta sig rejält, å andra sidan.
Säg vidare att alla Östersjöländer bestämmer sig för detta samt att hålla fiskare och andra fiskeföretag skadelösa, det vill säga, ge dem full ekonomisk kompensation för förlusterna under fiskestoppet. Skulle det då gå, som nu sker med bankakuten, att få loss 300 miljarder kronor hux flux, för att rädda såväl torsk som fiskare och konservfabriker?
Är det nån som tror på det?
Frågan är om man inte hellre räddar en torsk än en bank. Eller rättare sagt, kan torsken någonsin bli lika viktig som bankerna?
Borde den inte vara det?

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, ekonomi, pensionsfonder, pengar, torsk, prioriteringar