Tiden går.
Fast när man hör serbiska nationalister ta sats och börja sin framställning med slaget vid Trastfältet 1389 tror man ju att den stått still sen dess.
Men tiden går. Ibland så fort att man själv inte hinner med.
När Bengt Jangfeldt i Ryssland hållit föredrag om poeten Majakovskij kommer det inte sällan fram unga ryssar på sisådär en tjugo år och säger att det var väl kolossalt intressant att få höra lite om Majakovskij men mest intressant var nog ändå allt han berättade om... ja vad hette det nu... Sovjetunionen! Just det! Sovjetunionen... den vet vi ingenting om. Mycket intessant.
Vi andra, äldre, som fortfarande kan säga fel och klämma ur oss Sovjet när vi menar Ryssland baxnar förstås.
Alla de här mörka breda gubbarna som stod bakom balustraden på Röda Torget och såg trupper och stridsvagnar tåga förbi, högst levande för oss, har för dessa ungdomar sjunkit in i en historisk svart-vit gobeläng där de samsas med en del andra otydliga figurer som Napolon, diverse tsarer och Nelson och Julius Caesar och Hitler och Karl den store...
På andra håll räcker inte ens hundra års suddande för att utplåna gamla oförrätter.
På sätt och vis är det väl ändå rätt hoppfullt att sjuttio års sovjetstyre så till den grad kan utraderas i huvudet på unga människor, även om man hade velat att de skulle ha åtminstone något hum om saken.
Glömt, det är bra, glömt... ja, risk för repris.
En gång hade jag en lärare i matematik, en tunn och mager man. Vi elever var fjorton och för oss framstod han i kraft av sin position som en vuxen, någonstans mellan trettio och hundra, vem kan avgöra åldern på en lärare?
Många år efteråt fick jag reda på att han bara var nittion år när han undervisade oss. Vilket betydde att när jag långt vid fyrtio års ålder sökte upp honom för ett reportage så var han fyrtiofem. Vi var med andra ord två killar i fyrtioårsldern och ingen skulle ha kunnat gissa att den ene en gång varit lärare åt den andra.
Vi satt på ett fik och pratade och plötsligt slog det mig att jag hade ju själv undervisat vid nittion års ålder och och om man flyttat några av mina elever till det där fiket så skulle folk som gick förbi ha sett en fem sex jämngamla gubbs sitta och prata. Medan det i själva verket var tre generationer. Tiden hade upphört - vi var alla i fyrtioårsålder och hade undervisat varandra. I tre led.
Kändes det lite lattjo? Jovisst.
torsdag 26 mars 2009
torsdag 12 mars 2009
Ansvar och kompetens - vad är det?
Ordet ansvar blir allt luddigare i Sverige.
Vad betyder det? Och vad menas med kompetens? Om ett företag går dåligt så höjer man ledningens löner för att man vill försäkra sig om att deras kompetens ska vara kvar i företaget. Vad menas då med kompetens? Förmågan att köra ett företag i botten?
Normalt, när någon träder fram och säger att "jag tar hela ansvaret" så innebär detta ingenting. Ingen avgår, ändrar sig, gör avbön... det räcker tydligen med att deklarera att man tar inte bara ansvaret utan det fulla ansvaret. Så är saken klar.
Om någon är ansvarig för städningen på våra sjukhus så tolkar den ansvarige tydligen detta ansvar så att han ska anställa en städfirma. Därefter tycker han sig ha gjort sitt, om städfirman misssköter sig så är det tydligen firman som fått överta ansvaret.
Uppenbarligen är det inte nog med att anställa en städfirma om man ska ha ansvar för städning på sjukhus. Det vill till att man hela tiden kontrollerar att denna städning också blir utförd på ett nöjaktigt sätt.
Säg att man som individ har ansvar för att inte blir överkörd när man korsar en gata. Är det då tillräckligt att alltid gå mot grön gubbe och aldrig mot röd? Har man då tagit ansvar för att inte bli överkörd?
Jag skulle tro att de flesta som blir överkörda vid övergångställen har gått mot grön gubbe. Med andra ord är det inte tillräckligt. Bättre vore att tolka uttrycket "Du har ansvar för att inte bli överkörd" så att det betyder: Om du blir överkörd, oavsett under vilka omständigheter, så är det ditt fel för det är du som har ansvaret."
Vilket innebär att grön gubbe inte är nog, man måste också försäkra sig om att bilarna stannar och man måste därtill kolla att det inte kommer nån blådåre i fil nr 2 och blåser förbi mot rött ljus - då kan man bli överkörd lik förbannat.
Och att vara ett förbannat lik är ju ingen glädje, död är man, och ansvaret har man svikit. En gravsten med texten "Han hade förkörsrätt" är klen tröst hur rätt det än är.
Ofta ser jag unga mödrar som går mot grön gubbe och skjuter ut barnvagnen framför sig utan att kolla om det kommer någon i filen bakom den bil som stannat. Dessa mödrar tar inte ansvar för sitt barn, tvärtom, de utsätter ungen för livsfara. De borde dra vagnen bakom sig och kolla att inga bilar kommer.
Den som tar extremt allvarligt på sitt ansvar väntar tills inga bilar är inom synhåll överhuvudtaget och går sedan över, grön gubbe eller inte. Det gäller att inte bli överkörd, inte att följa reglerna.
Full kontroll - det är att ta ansvar.
Marcus Wallenberg höjde bankledningens löner och tog temporärt bort bonus med motiveringen att ledningen hade ett så stort ansvar och att "vi kräver väldigt mycket av dem" - han räknade upp omsättningssiffror och antalet anställda.
Men vad menar han med att ledningen har ett stort ansvar? Vad är det man kräver? Banken går uselt. Vad består ansvaret i och den så kallade kompetensen? Menar han att ledningen är perfekt men det är enbart yttre omständigheter som håller på att sänka bankskrället? Att i det läget ta bort bonus är väl OK, men betyder det att man erkänner att det är bara konjukturen som styr denna bonus och inte ledningens skicklighet?
Vad är egentligen kopplingarna mellan ansvar, bonus, vinst, förlust, konjunktur?
Om Volvo går dåligt - beror det på att ledningen bedömt efterfrågan felaktigt och satsat på fel bilar? Vari består då den omtalade kompetensen? Borde inte kompetens var detsamma som att kunna se framåt, bedöma efterfrågan och räkna vilken sorts bilar som kommer att sälja bäst?
Det är nåt lurt med alla dessa honnörsord.
Och om bonusar behövs för att ledningen ska orka gå till jobbet - vad är då lönen till för? Finns det företagsledare som säger till sig själva: Ja nu får jag ingen bonus så därför tänker jag inte göra mitt yttersta för mitt företag utan bara jobba lite halvhjärtat?
Vad är det för en typ?
Aktieägarna får i flera företag ingen utdelning. Om de vill ha utdelning oavsett resultat så är den saken lätt ordnat. Det är bara att skriva ett avtal med ledningen om att utdelning ska ske. då kan ledningen, som de alltid gör med bonus och hiskliga pensionsförmåner, säga att "ingångna avtal är till för att hållas."
Den frasen har räddad Bahamastillvaron åt mången kompetent företagsledare.
Vad betyder det? Och vad menas med kompetens? Om ett företag går dåligt så höjer man ledningens löner för att man vill försäkra sig om att deras kompetens ska vara kvar i företaget. Vad menas då med kompetens? Förmågan att köra ett företag i botten?
Normalt, när någon träder fram och säger att "jag tar hela ansvaret" så innebär detta ingenting. Ingen avgår, ändrar sig, gör avbön... det räcker tydligen med att deklarera att man tar inte bara ansvaret utan det fulla ansvaret. Så är saken klar.
Om någon är ansvarig för städningen på våra sjukhus så tolkar den ansvarige tydligen detta ansvar så att han ska anställa en städfirma. Därefter tycker han sig ha gjort sitt, om städfirman misssköter sig så är det tydligen firman som fått överta ansvaret.
Uppenbarligen är det inte nog med att anställa en städfirma om man ska ha ansvar för städning på sjukhus. Det vill till att man hela tiden kontrollerar att denna städning också blir utförd på ett nöjaktigt sätt.
Säg att man som individ har ansvar för att inte blir överkörd när man korsar en gata. Är det då tillräckligt att alltid gå mot grön gubbe och aldrig mot röd? Har man då tagit ansvar för att inte bli överkörd?
Jag skulle tro att de flesta som blir överkörda vid övergångställen har gått mot grön gubbe. Med andra ord är det inte tillräckligt. Bättre vore att tolka uttrycket "Du har ansvar för att inte bli överkörd" så att det betyder: Om du blir överkörd, oavsett under vilka omständigheter, så är det ditt fel för det är du som har ansvaret."
Vilket innebär att grön gubbe inte är nog, man måste också försäkra sig om att bilarna stannar och man måste därtill kolla att det inte kommer nån blådåre i fil nr 2 och blåser förbi mot rött ljus - då kan man bli överkörd lik förbannat.
Och att vara ett förbannat lik är ju ingen glädje, död är man, och ansvaret har man svikit. En gravsten med texten "Han hade förkörsrätt" är klen tröst hur rätt det än är.
Ofta ser jag unga mödrar som går mot grön gubbe och skjuter ut barnvagnen framför sig utan att kolla om det kommer någon i filen bakom den bil som stannat. Dessa mödrar tar inte ansvar för sitt barn, tvärtom, de utsätter ungen för livsfara. De borde dra vagnen bakom sig och kolla att inga bilar kommer.
Den som tar extremt allvarligt på sitt ansvar väntar tills inga bilar är inom synhåll överhuvudtaget och går sedan över, grön gubbe eller inte. Det gäller att inte bli överkörd, inte att följa reglerna.
Full kontroll - det är att ta ansvar.
Marcus Wallenberg höjde bankledningens löner och tog temporärt bort bonus med motiveringen att ledningen hade ett så stort ansvar och att "vi kräver väldigt mycket av dem" - han räknade upp omsättningssiffror och antalet anställda.
Men vad menar han med att ledningen har ett stort ansvar? Vad är det man kräver? Banken går uselt. Vad består ansvaret i och den så kallade kompetensen? Menar han att ledningen är perfekt men det är enbart yttre omständigheter som håller på att sänka bankskrället? Att i det läget ta bort bonus är väl OK, men betyder det att man erkänner att det är bara konjukturen som styr denna bonus och inte ledningens skicklighet?
Vad är egentligen kopplingarna mellan ansvar, bonus, vinst, förlust, konjunktur?
Om Volvo går dåligt - beror det på att ledningen bedömt efterfrågan felaktigt och satsat på fel bilar? Vari består då den omtalade kompetensen? Borde inte kompetens var detsamma som att kunna se framåt, bedöma efterfrågan och räkna vilken sorts bilar som kommer att sälja bäst?
Det är nåt lurt med alla dessa honnörsord.
Och om bonusar behövs för att ledningen ska orka gå till jobbet - vad är då lönen till för? Finns det företagsledare som säger till sig själva: Ja nu får jag ingen bonus så därför tänker jag inte göra mitt yttersta för mitt företag utan bara jobba lite halvhjärtat?
Vad är det för en typ?
Aktieägarna får i flera företag ingen utdelning. Om de vill ha utdelning oavsett resultat så är den saken lätt ordnat. Det är bara att skriva ett avtal med ledningen om att utdelning ska ske. då kan ledningen, som de alltid gör med bonus och hiskliga pensionsförmåner, säga att "ingångna avtal är till för att hållas."
Den frasen har räddad Bahamastillvaron åt mången kompetent företagsledare.
torsdag 5 mars 2009
En rolig dikt om armar som leker tumstock
För några nummer sedan skrev jag ett kåseri om amatörsnickarens magiska värld där räta vinklar var räta vinklar bara när vinklarna i fråga hade lust, där en meter är en meter för det mesta men inte alltid. Och så vidare. En värld full av överraskningar som den arme proffssnickaren inte får uppleva, en värld av döda ting, utrustade med skämtlynne.
Inte minst handlade kåseriet om den svåra konsten att mäta rätt. Det är ungefär som att stämma en gitarr, vanligtvis det sista en gitarrist lär sig, att stämma ett intstrument är en konst i sig och den behärskar man inte i rappet.
Med anledning av detta skrev Lilian i Länna till mig och bifogade en dikt, skriven, om jag nu fattat allt rätt, av Nicke Sjödin. Den var så bra att vill dela med mig av den till läsarna:
Bôggmästarn
Han va farli dukti
på å bôgge.
Spåntaka
å torvtaka
å på slute
eternittaka.
Men husa
som han bôggde
vart som dom vart.
För han hadd
ingen tumstock.
Han mäta
vä ärma.
Höll ut fammen
inne i rômme
å kute ut
å såge.
Men då han skull ut
genom fårstedöra
gatt´n ju
håll in ärma.
Å särne
då han komme ut
hiti brästappla,
då skul´n
komma ihôg
va han höll ärma
på för vis
inna han geck ut.
Då vart ä
ju som dä vart.
Iblann
rent skapligt.
I detta ångermanländska idiom (som jag tog för värmländska, se kommentarer) finns ordet gatt som betyder måste och särne som betyder sedan, i övrigt torde dikten vara begriplig. Men som sagt, även med tumstock kan det vara nog så besvärligt att få det rätt. Fast man har ju stött på proffssnickare som tittar i taket och sedan går ut på tunet och sågar till en fyrkant som passar precis - ögonmått som inte besväras av att man måste passera genom en dörr.
Inte minst handlade kåseriet om den svåra konsten att mäta rätt. Det är ungefär som att stämma en gitarr, vanligtvis det sista en gitarrist lär sig, att stämma ett intstrument är en konst i sig och den behärskar man inte i rappet.
Med anledning av detta skrev Lilian i Länna till mig och bifogade en dikt, skriven, om jag nu fattat allt rätt, av Nicke Sjödin. Den var så bra att vill dela med mig av den till läsarna:
Bôggmästarn
Han va farli dukti
på å bôgge.
Spåntaka
å torvtaka
å på slute
eternittaka.
Men husa
som han bôggde
vart som dom vart.
För han hadd
ingen tumstock.
Han mäta
vä ärma.
Höll ut fammen
inne i rômme
å kute ut
å såge.
Men då han skull ut
genom fårstedöra
gatt´n ju
håll in ärma.
Å särne
då han komme ut
hiti brästappla,
då skul´n
komma ihôg
va han höll ärma
på för vis
inna han geck ut.
Då vart ä
ju som dä vart.
Iblann
rent skapligt.
I detta ångermanländska idiom (som jag tog för värmländska, se kommentarer) finns ordet gatt som betyder måste och särne som betyder sedan, i övrigt torde dikten vara begriplig. Men som sagt, även med tumstock kan det vara nog så besvärligt att få det rätt. Fast man har ju stött på proffssnickare som tittar i taket och sedan går ut på tunet och sågar till en fyrkant som passar precis - ögonmått som inte besväras av att man måste passera genom en dörr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
