Solsjenitsyns reskassa

Med anledning av ett bekant dödsfall för några veckor sedan: känner ni till en man som reste runt i Europa och vars reskassa hela tiden blev större och större? Det spelade ingen roll om han så flög första klass och tog in på sjustjärniga hotell – hela tiden blev reskassan bara fetare och fetare.
 Det var Solsjenitsyn.
 När han slängdes ut från Sovjet for han omkring i Europa och besökte många länder och i varenda huvudstad fanns det en förläggare att besöka.
  - God dag, god dag, jag heter Solsjenitsyn, jag antar att jag har en del pengar att hämta…
  - Så roligt, (fan också) välkommen, jovisst, vi har 800 000 tusen här i en låda, ska det vara kontant eller…
 Alla de böcker som han publicerat i Västeuropa hade han väl knappast fått någon royalty för. Nu när han var utfrusen från Sovjet kunde han åka omkring och samla in alla de där pengarna. 
 Det är vad jag kallar en resa, det.
 Man blir rikare och rikare allteftersom man spenderar. Till slut hamnade han med alla stålarna i USA där det väl också fanns en skrälldus med dollar att inkassera.
  Det räckte till ett stort och fint hus med en arbetslya som en normal svensk villa.
 Jag är själv på resa just nu, i Slovenien, men där kommer dessvärre reskassan att uppvisa ett motsatt beteende, den kommer att krympa tills den helt försvunnit när det är säg två dagar kvar.
 Så blir det att betala de sista utgifterna med kort och komma hem lagom till räkningen.
 Slovenien har en anekdot om sin egen tillblivelse. 
 Det var den sjätte dagen i världens första och mest intensiva arbetsvecka och Vår herre var trött på skapandet. Han hade just uppfunnit rattmuffen och snytbaggen när han upptäckte att han glömt bort ett litet litet hörn. Som han vid det laget hade rätt ont om material så norpade han lite av det bästa från alla de trakter han hittills skapat och därav fick han ihop den felande biten, som blev Slovenien.
 Något liknande berättar de självplågande argentinarna om sitt land. En dag ropade Vår herre på Sankte Per och sa:
- Kom får du se, nu har jag skapat någonting verkligt fint. Ett toppenland! Kolla in bara – floder, enorma slätter med bördig jord, naturtillgångar, perfekt klimat, lång kuststräcka, höga berg… allt man kan tänka sig! Fint va!
 Sankte Per betraktade det välsignade landet och tog sig om hakan:
 - Men ursäkta, med ett sådant perfekt land, är det inte stor risk att grannarna blir väldigt väldigt avundsjuka? Sjukligt avundsjuka…
 - Jovisst, jag har tänkt på det också, sa Vår herre, så därför tänker jag sätta argentinarna att sköta det.
 Argentinarna kör en mer självkritisk variant än slovenerna. Om vi skulle utlysa en tävling om en historia om Sveriges tillkomst? Hur skulle den se ut?
 ”En svit knasgökar från Mellaneuropa anlände till ett nordligt land mitt i sommaren och fann det vackert och fint, med behagligt klimat. Sen kom hösten med regn och dimma och därpå vintern med snö och is – men då var det för sent, sista färjan hade gått och dessutom hade de alla fått byggtillstånd av byggnadsnämnden, så det var bara att sätta igång och timra hus…”
 Eller som Celine sa om Frankrike: ”ett gäng snoriga och vettskrämda typer på flykt undan hunner och goter…de pinnade på tills de stoppades av Atlanten – där har ni Frankrike och fransmännen.”
 Invigningen av OS i Peking slog det mesta man sett i den vägen. 
 Frågan är dock om det var en ”propagandaseger” som det hävdas. Propaganda för vadå? Konsten att göra invigningsskådespel? Trumma i takt?
  Jag tror att svenskarnas kunskaper om vad som pågår i Kina, vad som är bra och vad som är åt helsefyr aldrig varit så stora som nu. 
 Var ligger då propagandasegern?
  Jag tycker att IOK ska byta fot. Nästa gång ger vi OS till Burma. Och året därpå är det dags för Zimbabwe. Eller kanske man ska börja med Georgien så att de får annat att tänka på och sedan är det bara att beta av alla diktaturer och skaka om dem. Rejält.
  OS till Zimbabwe!


Läs även andra bloggares åsikter om solsjenitsyn, os, diktatur, reskassa