Ärade Vi-läsaren!
I nu pågående utgåva av tidningen har vi berättat om japanska män och kvinnor som skrivit ihop korta summeringar av sina liv, något de vill att barnen ska läsa sedan de gamla försvunnit, ett slags testamente, ett credo, ett tillrättaläggande, eller kanske en gott råd, sprunget ur den livserfarenhet avsändaren samlat på sig.
I samband med detta bad vi att svenskar skulle göra likdant. Skriv ner något vi kallade livstestamente. Några har redan kommit, jättebra inlägg varav ett var direkt gripande.
Men vi vill ha fler!
Ni ska på högst åtta rader eller ungefär ett tusen tecken få ner något väsentligt om ert liv, om det som var er största glädje eller största sorg, om det som gick snett, som lyckades, om att ni egentligen hade velat bli... pilot men att ni av olika skäl inte kunde.. en summering...
Skriv och skicka in till oss. Vi publicerar, anonymt förstås. Skicka med vanlig post och märk kuvertet "Livstestamente", adressen är Tidningen Vi, box 2052, 103 12 Stockholm eller sänd ett e-brev till Ingemar Unge, adress ingemar.unge@vi-tidningen.se.
Vi väntar! Låt det lilla formatet utmana er och skriv.
Hugget i sten över ert minne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
När räknas man som tillräckligt gammal för att summera sitt liv? 21 är kanske lite väl ungt??? Men man vet ju aldrig när man dör. Och man blickar ju bakåt trots att man inte är 70. Jag blir så sugen på att skriva ihop något...men det kanske är lite förbjudet när man antagligen inte ens levt halva sitt liv??
Kom loss, det finns inga regler om ålder eller position eller utbildning eller nåt. Välkommen med ditt bidrag. IU
Jag började skriva mina memoarer vid 25 års ålder, visst kan jag skriva ett livstestamente 10 år senare!
Skicka en kommentar