När tidningarna behagar skämta

Vip-resenärer på T-banan med garanterad sittplats i särskilda vagnar med tågvärd - det var DN:s aprilskämt i år.
På den tiden jag själv jobbade på DN fick jag flera gånger i uppgift att kläcka aprilskämt. Ett år körde vi med träleksaker som man kunde vattna så att de växte i takt med barnen och ett annat år införde vi Friggebodar som tilläts ha två våningar, vi hade ett antal exempel på hur det kunde se ut. Ungefär som Ornässtugan på högkant. Det blev svajiga, knuttimrade härbren av Dalatyp, redskapsbod i bottenvåningen och gästloft ovanpå.
Mycket anslående.
En gång blev det ett anti-skämt. Jag påstod att ett stort antal tidningar gått samman och beslutat att det inte längre fick förekomma några aprilskämt, folk som drabbades av dem kunde bli förbannade och dessutom var det inte tidningars uppgift att vilseleda sina läsare.
Totalförbud alltså för skämt.
Till min glädje såg jag att Vestmanlands läns tidning kommit på samma idé i år och påstått att ett nytt EU-direktiv 04-01-09 förbjuder alla aprilskämt i press, radio och TV, just med motiveringen att massmedia ska hålla sig till sanningen och inte lura sina läsare. Inte ens på första april.
Det är tillräckligt med vilseledande uppgifter i tidningarna resten av året, kan man tycka, Svenska Dagbladet har en hel spalt med rättelser varje dag. När jag själv jobbade i dagspress ringde folk och klagade över felaktiga uppgifter. Vi medgav förstås misstaget men försvarade oss med att påpeka att en fullkomligt häpnadsväckande mängd sakuppgifter i dagens tidning faktiskt var korrekta.
Och det kan vi trösta oss med nu också, eftersom svenska massmedia håller en hög medelkvalitet. Vilket inte hindrar att drivkraften för de flesta som jobbar där är att hela tiden försöka göra ännu bättre ifrån sig.
Fast jag tycker att traditionen med aprilskämt ska upprätthållas. De testar fantasirikedomen hos redaktionen. Nylonstrumpan framför TV-rutan (för att skapa färg-TV) är nog ett av de bästa.